Dom där såren som aldrig lämer utan bara blir mer och mer hanterbara. Hur långt tid det än har gått och hur lång tid det kommer att gå så finns det saker man aldrig glömmer. Dom blir bara mindre aktuella och mindre smärtsamma. Jag börjar ha en del bagage nu. Men än så länge håller jag mig flytande och jag har planer att fortsätta vara det. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. hur mycket orkar man, hur mycket kan man hantera innan det blir för mycket?